grönvitasanningar

Hjärtligt välkomna till ännu ett "Hemma hos" äventyr. Den här gången så ska vi besöka #22 John Stighäll, våran långväxta målvakt. John har en brokig karriär bakom sig då han representerat klubbar som Skellefteå FF, Myckle IK och sist Burträsk!

Vi sätter oss ner i bilen likt Anders Bagge för att hitta nya intressanta personligheter. Skillnaden är bara den att vi saknar guldbiljetter och är betydligt snyggare. Vi ska alltså hem till John. Han bor sedan ett tag tillbaka i ett tält uppe på Norrböle som han sägs trivas med. John som ses som väldigt lat av sina lagkamrater visar upp en helt annat sida när vi hälsar på honom. För inte finns det någon annan i laget som skulle ta sig tid och bjuda oss på saft och bullar.

John är som vi skrivit tidigare väldigt lång, det finns inga officiella uppgifter på hans längd men enligt säkra källor lär han vara 2,14. När han spatserar omkring i klubblokalen så måste han ducka för att inte slå i taket och när han går in i ett nytt rum så får han krypa på knä. (Tänk er hur Gandalf vandrade omkring i Frodos hus)

 

Vi tackar för inbjudan och saften och bullarna. "Det var så lite så", säger en glad John. *Gnegg gnegg* följt av en stor tunga slickar oss i nacken. Vi vänder oss om direkt och ser att det är en häst som står utanför tältet och hälsar på oss. Vad?? John ursäktar sig med att Brutus gillar när han har besök. Vi fattar ingenting och vår bild av John som lång och lat blir helt omkullkastad.

En bild på Brutus

Vi frågar John varför vi fått denna bild av honom. John ler och tar på sig sina målvaktshandskar som han torkat inne i tältet (aha, därför det inte luktade så gott!) samtidigt som han nämner att han inte tycker om den machokultur som präglar Morön BK. Han nämner även att bullarna har han fått av sina mamma, men saften har han i alla fall blandat själv.

Efter denna lilla frågestund tar vi oss en titt i tältet, det första vi lägger märke till är att John har väldigt många krokar där han hänger allt möjligt. Min fotograf knuffar mig i sidan och säger att han nu förstår varför John alltid tar så stor plats i omklädningsrummet.

Förutom flertalet krokar har John även flera böcker skrivna av Camilla Läckberg samt ett antal DVD-filmer. Bland de titlar vi lägger märke till är det "PS I Love You", "Brokeback Mountain" och "Ja ä int Bitter!". Just när vi ska ta oss en närmare titt på Johns DVD-samling så puttar han oss ut ur tältet följt av ett fult ord. Jag tittar på min reporter som redan tagit upp kameran för att ta en bild på en ursinnig John. Det jag gör är att jag frågar John vad han vill dölja för oss. John är illröd i ansiktet och säger att det inte var meningen att vi skulle få en sån inblick hos honom. Utan han ville bara visa en annan sida än den de i laget fått av honom.

2 sek senare!

John som fortfarande är arg vänder sig om och skriker åt en förbipasserande tant att hon får fan sluta klaga på honom som kundsupport. *BROMSSSSSSSSS* Tanten hoppar av cykeln och går fram till John ooch smäller till honom med hennes handväska. Tumult uppstår och jag och min reporter tar skydd bakom Brutus som också ttar någgra steg bakåt. Plötsligt blir det svart!!!!

VAD FAAAAN JOHN!!!!????

Tanten ser helt förskräck ut, jag gapar större än Laxen då han sover, min fotograf har tappat kameran och Brutus springer mot horisonten.

5 min senare!

Alla inblandade står som helt förstenade, just när vi börjar förstå alllvaret, fotografen och jag så skriker tanten , "HJÄLP!! Frodo är lös!!" Nu slår det upp ett ljus för mig och jag förstår vad som hänt. När tanten slog till John tappade han fotfästen och ramlade handlöst bakåt. Sekunderna senare såg vi en väldigt liten John springa från sitt tält. Kvar ligger det två rosa styltor. Vi skakar på huvudet och väljer att avsluta reportaget på stört eftersom John inte längre går att intervjua. Vi är så chockade av det som just hänt att vi glömmer bort att ta kort på styltorna, men vi lämnar ändå Johns tältområde med en stor lättnad.


Sådana styltor hade allltså John, men de var rosa.

Under den säsong som varit har vi fått så många avslöjanden att vi inte kan räkna dem på en hand. Men som tur är så har vi blivit mer förstående för grabbarna i Morön BK. För de är väl ändå normala?