grönvitasanningar

Hjärtligt välkomna till ännu ett "Hemma hos" äventyr. Den här gången så ska vi besöka #22 John Stighäll, våran långväxta målvakt. John har en brokig karriär bakom sig då han representerat klubbar som Skellefteå FF, Myckle IK och sist Burträsk!

Vi sätter oss ner i bilen likt Anders Bagge för att hitta nya intressanta personligheter. Skillnaden är bara den att vi saknar guldbiljetter och är betydligt snyggare. Vi ska alltså hem till John. Han bor sedan ett tag tillbaka i ett tält uppe på Norrböle som han sägs trivas med. John som ses som väldigt lat av sina lagkamrater visar upp en helt annat sida när vi hälsar på honom. För inte finns det någon annan i laget som skulle ta sig tid och bjuda oss på saft och bullar.

John är som vi skrivit tidigare väldigt lång, det finns inga officiella uppgifter på hans längd men enligt säkra källor lär han vara 2,14. När han spatserar omkring i klubblokalen så måste han ducka för att inte slå i taket och när han går in i ett nytt rum så får han krypa på knä. (Tänk er hur Gandalf vandrade omkring i Frodos hus)

 

Vi tackar för inbjudan och saften och bullarna. "Det var så lite så", säger en glad John. *Gnegg gnegg* följt av en stor tunga slickar oss i nacken. Vi vänder oss om direkt och ser att det är en häst som står utanför tältet och hälsar på oss. Vad?? John ursäktar sig med att Brutus gillar när han har besök. Vi fattar ingenting och vår bild av John som lång och lat blir helt omkullkastad.

En bild på Brutus

Vi frågar John varför vi fått denna bild av honom. John ler och tar på sig sina målvaktshandskar som han torkat inne i tältet (aha, därför det inte luktade så gott!) samtidigt som han nämner att han inte tycker om den machokultur som präglar Morön BK. Han nämner även att bullarna har han fått av sina mamma, men saften har han i alla fall blandat själv.

Efter denna lilla frågestund tar vi oss en titt i tältet, det första vi lägger märke till är att John har väldigt många krokar där han hänger allt möjligt. Min fotograf knuffar mig i sidan och säger att han nu förstår varför John alltid tar så stor plats i omklädningsrummet.

Förutom flertalet krokar har John även flera böcker skrivna av Camilla Läckberg samt ett antal DVD-filmer. Bland de titlar vi lägger märke till är det "PS I Love You", "Brokeback Mountain" och "Ja ä int Bitter!". Just när vi ska ta oss en närmare titt på Johns DVD-samling så puttar han oss ut ur tältet följt av ett fult ord. Jag tittar på min reporter som redan tagit upp kameran för att ta en bild på en ursinnig John. Det jag gör är att jag frågar John vad han vill dölja för oss. John är illröd i ansiktet och säger att det inte var meningen att vi skulle få en sån inblick hos honom. Utan han ville bara visa en annan sida än den de i laget fått av honom.

2 sek senare!

John som fortfarande är arg vänder sig om och skriker åt en förbipasserande tant att hon får fan sluta klaga på honom som kundsupport. *BROMSSSSSSSSS* Tanten hoppar av cykeln och går fram till John ooch smäller till honom med hennes handväska. Tumult uppstår och jag och min reporter tar skydd bakom Brutus som också ttar någgra steg bakåt. Plötsligt blir det svart!!!!

VAD FAAAAN JOHN!!!!????

Tanten ser helt förskräck ut, jag gapar större än Laxen då han sover, min fotograf har tappat kameran och Brutus springer mot horisonten.

5 min senare!

Alla inblandade står som helt förstenade, just när vi börjar förstå alllvaret, fotografen och jag så skriker tanten , "HJÄLP!! Frodo är lös!!" Nu slår det upp ett ljus för mig och jag förstår vad som hänt. När tanten slog till John tappade han fotfästen och ramlade handlöst bakåt. Sekunderna senare såg vi en väldigt liten John springa från sitt tält. Kvar ligger det två rosa styltor. Vi skakar på huvudet och väljer att avsluta reportaget på stört eftersom John inte längre går att intervjua. Vi är så chockade av det som just hänt att vi glömmer bort att ta kort på styltorna, men vi lämnar ändå Johns tältområde med en stor lättnad.


Sådana styltor hade allltså John, men de var rosa.

Under den säsong som varit har vi fått så många avslöjanden att vi inte kan räkna dem på en hand. Men som tur är så har vi blivit mer förstående för grabbarna i Morön BK. För de är väl ändå normala?

Efter en lång och härlig välbehövlig vila för oss på bloggen tar vi åter på oss att hälsa på någon av killarna i laget. Denna gång får vi oss en titt hemma hos #11, farbror Tomas Markström.

Tomas välkomnar oss i sina sotiga arbetsbyxor innan vi hunnit ringa på dörrklockan. Han bjuder in oss i sin lägenhet. Vi har hört rykten om att han inte bor ensam och det får vi svar direkt på att det stämmer. Men istället för att han bor tillsammans med en människa så bor han tillsammans med tusental och åter tusentals olika människor. Ni kanske funderar vad Tomas är för player, men det är vad han inte är. Utan farbror Tomas bor faktiskt med tusentals filmer och det är dessa människor som Tomas bor tillsammans med. Aldrig har en så gammal farbror haft så många unga och vackra damer samtidigt i sin lägenhet! Som ni kan se på bilden nedan så lever verkligen Tomas ihop med sina filmer.



- Hallå!!, Ropar en smått generad Tomas. Han frågar oss vad vi står och fantiserar om. Vi väljer att ta den enkla vägen och säger att vi tycker han bor väldigt mysigt för att vara en ungkarl.

- Skulle ni vilja äta en liten matbit? Jag är hungrig säger Tomas. Vi tycker det låter som en bra idé och sätter oss till bords för att få ta del av Tomas mat. PLING!! Det kommer en lukt som vi är väldigt bekant med, det är samma lukt som vi har mötts av hos alla vi hälsat på. - Ja, självklart är det en Billys Pan Pizza vi blir bjuden på säger vår fotograf utan att tänka på det. Tomas blir illröd och springer snabbt in på toaletten. Undra vad som hände tänker vi båda.

- Ska du inte komma ut från toaletten Tomas? försöker vi med samtidigt som vi säger att maten smakar gott. - Nä säger Tomas. Ni vet båda att jag är äldst i laget och att jag borde kunna laga min egen mat.

Tick tack, tick tack! En timma har passerat utan resultat. Plötsligt öppnas toalettdörren och en glad Tomas kommer ut. Hur är det egentligen Tomas säger vår fotograf. Istället för att säga någonting till oss tar Tomas två raska steg till frysen där han tar fram den största matlåda vi någonsin sett. - Nu ska nu få äta riktigt mat killar, säger en nöjd farbror.

Ut ur micron kommer den finaste av de finaste fläskfilégrytorna vi någonsin sett. (Och då har vi ändå varit och ätit på en restaurang som heter Nilles.) Doften är underbar och det är inte bara munnen som börjar vattnas hos oss, även våra ögon börjar droppa. - Nu ska ni smaka på något gott. Jag brukar göra sådana här laddningar till mina jobbardagar och äter bara det under veckorna, viskar Tomas samtidigt som han säger Bon Apetit!


Vi tackar båda för maten och ställer oss upp. Tomas har redan plockat bort och börjat diska.
- Det här var gott Tomas, jag kan tänka mig att du kan charma många tjejer med dina kokkonster, säger jag. Tomas vänder sig snabbt till mig och pekar mot väggen ovanför matbordet.

- Grabbarna i laget brukar säga att jag är ganska lik den där grabben. Tycker ni också det? Jag nickar instämmande.

Både jag och min fotograf tycker att Tomas räddade detta hemma hos reportage på ett lysande sätt efter incidenten med maten. Från att vi trott att han var lite ovanlig med alla sina inneboende till Billys Pan Pizza så visade han vem han helst av allt vill imponera på. Det är inga tjejer eller föräldrar, utan det är alltså Fernando Torres han gör allt för? Vi hade både funderat under middagen varför det hängde en poster med Fernando Torres över matbordet, men det svarade Tomas på utan att vi behövde fråga.

Efter att ha sagt hej då och tackat så mycket för besöket ber Tomas oss ta med sig soporna från middagen. - Nej!! Vår reporter ramlar i trappen och alla sopor ramlar ut. Vi börjar att plocka upp det då vi ser matlådan Tomas hade fläskfilégrytan i. Både jag och reportern som ramlade och slog sig tittar på varandra och nickar förstående.

Så var det då dax att besöka #21 Olle Ringqvist. Det är många som efterfrågat ett hemma hos... Laxen. Det har varit svårt att ordna då Laxen är en principfast grabb. Så.....

Vi tar oss en titt runt omkring i kvarteret där Laxen säger sig leva ett sunt och bra liv. Laxen kommer till varje träning med ett svart linne, smutsiga mjukisbyxor och musikspelare i öronen. Det är just det vi vill ta reda på mer av i detta reportage.

-Välkommen bloggen, säger en trött laxen när han öppnar dörren.

Hans vanliga morgonfrilla har börjat sakta, men säkert åter börja växa ut. Vi tar ett steg in i hallen och känner vattnet forsa mellan tårna. Han kanske bara har glömt att stänga av duschen tänker vi innan vi tar ett par steg till in i huset.. Vi går vidare och laxen visar oss hans lekrum. - Det är här jag brukar leka med mina kompisar.

Laxen börjar låta i vårat öra, men vi hör inte alls vad han säger. Det låter som en fisk uppe på land! Vi frågar laxen varför det är vatten i hela huset. Till svar får vi en öppen mun och två fiskögon som tittar snällt på oss och säger, - Det vi ni väl? Vi svarar att det är väl sjäkvklart att vi vet det samtidigt som vi håller två fingrar i kors bakom ryggen.

Skitsamma tänker vi, vi är ju hos laxen för att få veta varför han alltid kommer i linne, smutsiga mjukisbyxor och musikspelaren. - DU laxen! Hur kommer det sig att du alltid har så smutsiga kläder? Nu tror vi att vi ska få en smäll på käften, men istället svarar laxen vänligt, men bestämt, - Det är ju så att jag är ganska duktig och gör alting hemma. Jag lagar mat, jag tvättar och jag går på toa helt själv.

Jaha, tänker nog många nu och även vi som var på plats. Laxen säger alltså att han sköter allting själv, därför som han har smutsiga mjukisbyxor. Hans musikspelare och linne då?

Laxen visar oss vidare i huset, hans eget rum  blir en stor chock för oss alla. Istället för ett typiskt pojkrum har laxen ett rum gjort av glas. På golvet ligger det ingen bilbana som hos många andra grabbar i hans ålder, istället är golvet fullt av vatten upp till knäna och ett konstigt ljud ljuder ur högtalarna. Vi hör ganska snart att det är Foo Fighters. Laxen menar att han inte kan vara utan varken vatten eller Foo fighters mer än två timmar per dag.

Efter att vi gått ut ur laxens rum frågar vi varför han alltid har linne på sig när han anländer till Skogsvallen. - Jaejaja, vad ska man säga. Jag gillar ju att visa mina fenor , säger han och lägger till ett stort gap.

Nu har vi fått reda på det vi ville veta, men många frågor har kommit upp under reportaget. Varför började han prata om sina fenor och varför i helskotta kan han inte vara utan vatten? Vi tror tyvärr att vi aldrig kommer få svar på dessa frågor, men framförallt vill vi nog inte heller få det!

Vi tackar laxen för rundvandringen och tar en sista titt i kylskåpet, han som alltid äter så nyttigt. VAD FAN HITTAR VI??? Det är fiskmat i hela kylskåpet och laxen som inte har ett enda husdjur förutom en del dammråttor vi såg i vattnet i hans rum.

Det var allt för oss för denna gång. LIte skärrade är vi allt, men det går över! Vi har faktiskt förhoppningar att få komma hem till någon fler i laget innan nästa vecka.

Hej och välkommna till ytterligare en "hemma hos" artikel. Idag så besöker vi # 8 Jacob "Kapten" Fürstenhoff.

Vi kommer in i huset och kollar på tavlan i entren, Fürstenhoff - Källare. Vilken jävla skräll!!
Vi går ner med försiktighet och på vägen ner så känner vi doften av nybakta bullar, mmm. Jag sträcker fram handen för att ringa på dörren men innan jag når fram så öppnas dörren.
- Heeeeej!!
Säger en överlycklig Jacke, med sambon Anna under ena armen och ett fat med bullar i den andra.
- Välkommen!
Vi tackar och kliver på, lägenheten ligger som sagt i källaren men trots det så är den väldigt  stor och med en öppen planlösning. 
- Men vadå, är du ensam frågar Kapten?
Jag svarar, ja det är jag hurså? (Redaktören var också med, men han räknas inte. Och om ni undrar så är det därför det står vi här och var.)
- Näe asså jag hade förutsatt att du skulle ta med dig nån, jaja då blir det en olycklig stackare.. Säger Jacke.
Vi förstår inte vad han menar, frågande så tar vi av oss skorna och hänger av oss jackan.
Jacke dyker upp igen och den här gången med ett champagneglas i handen och en glasskål i den andra.
- Här får du lite skumpa och här kan du lägga klockan, säger Jacke och räcker fram en skål som är fylld med 7-8 klockor.
Vi funderar lite snabbt över vad som egentligen pågår medans vi lägger klockan i skålen. När vi kommer in i vardagsrummet så ser vi att det är fyllt av minglande personer som precis som oss håller i ett glas i handen, men grejen är bara att dom ser ut att trivas och ha kul.

Plötsligt så hör vi ett klingande ljud och ser att Jacob ställer sig upp på en stol, hjärtligt välkomna säger Jacob. Det är alltså jag och Anna som är värdar för kvällen. Ni kan läsa lite om våra lilla förening i broschyren som ligger på bordet där borta.

Vi smyger oss snabbt bort mot bordet och ser till vår förvåning, på den lilla broschyren, "Skellefteå Swingers Club".
Paniken infinner sig väldigt fort och vi backar några raska steg bakåt. Vi får syn på en öppen dörr och går in.
"Vars i helvete har vi hamnat"

När vi tänder lampan i dett lilla rummet så ser vi en liten lucka i golvet, shit. Vad är det där? Vi öppnar luckan och ser att det är en trapp, en källare under en källare. Det här är skummare än man kunde tro. Vi samlar mod och öppnar den gamla slitna dörren försiktigt, det kommer ett knarrande ljud från gångjärnen. Vi stannar till och tänker att kusten är klar. Men precis då så rycks dörren upp och där står han, Jacob.

- "Vad i helvete"

Samtliga på festen vänder sig om och ser en rasande Jacob. Vi förstår att vi sett någonting som vi inte skulle ha sett. Så vi knuffar till Jacke och springer, springer vår väg. Vi kastar oss in i bilen och kör vår väg.
Men vad var det igentligen som hände där i källaren under vårt möte med Kapten? Vad försegick i källaren under källaren och vad är Skellefteå Swingers Club för en förening? Jag gissar att det är frågor som vi aldrig någonsin kommer att få svar på...

Idag så besöker vi den hårfagre anfallaren #12 Jonas Fällman.
Fällman är lite av en stekare och då kan man tänka sig att dennes bostad också är av högsta stekarklass.
Jonas som är ny för året från det blå äckliga laget på söder sida av stan.

När vi efter många om och men hittade en adress till den nånot skygge anfaller och bestämde för att göra ett besök så var det med en viss obehagskänsla. Vem är han igentligen? Rykten säger att han spelar poker och försörjer sig på det, andra envisa rykten säger att han inte spelar poker alls längre utan bara sysslar med svarta affärer. Vad gjorde han i Lettland i helgen som var? Skulle han hitta en fru till Laxen? Spelade han poker? Eller var han där för att förhandla med skumma typer om skumma affärer?

Förhoppningsvis så ska vi få svar på alla frågorna. Vi glider in på gården, mysigt hus. Men vilken äcklig färg, blått med vita knutar. Vi kliver ut ur bilen och sätter ner fötterna påp en grusad uppfart. Det knastrar i gruset medans vi letar oss fram till dörren. Det är nog hans familj som bor här. Han bor alltså hemma hos mor och far, PATETISKT.

Vi ringer på dörren och vem öppnar, jo hans mamma.
- Eee är Jonas hemma?
- Jo vänta lite, JOOONAAAAAS!! Han är nog där nere du kan gå dit.

Vi öppnar en gammal dörr som färgen flagnat från för många många år sedan, tittar ner i mörkret och det enda vi ser är en liten strima med ljus. Vi tar några försiktiga första steg i den knarrande trappen och letar oss sakta nedåt mot ljuset.
När vi väl är nere så ser vi en Jonas sitta vid sin dator med stora hörlurar på huvudet, han hör oss inte. Vi går närmare och ser till vår förvåning att den hårfagre Jonas inte är så hårfager, han sitter där med rakad skalle och då snackar vi inte 3 mm med rakapparat utan 0 mm med rakhyvel. Vad har hänt? Igår på träningen så hade ju Jonas långt svallande hår. Vi knackar försiktigt på axeln, och i en hastig rörelse så vänder sig Fällman om och ser till sin förvåning att det är vi, reportrarna. Han tar av sig hörlurarna och vi hör den höga musiken strömma ut genom lurarna. Är det inte Arvingarna som ljuder, jo jag tror bestämt det. Arvingarna med låten Eloise. Och när Jonas tillslut tänder lampan i taket så ser vi att väggarna är tapetserade med Arvingarna posters. Och t-shirten på Jonas bringa är en Arvingarna t-shirt från folkparksturnén 1998. Men det lämnar vi för nu, den viktiga frågan är: Vad har hänt med Fällmans hårsvall?
Vi frågar och han svarar att det var för en tid sedan som hans mamma hade kommit med ett ultimatum, antingen så rakar du av dig håret eller så får du tabort dina Arvingarna affisher. Valet blev då självklart HÅRET MÅSTE BORT.
När Jonas berättar historien så ser vi att en tår rinner ner för kinden.
- Håret var min grej, min image. Men Arvingarna mitt liv.
Jonas ställer sig upp och går mot en byrå, öppnar översta lådan och drar fram en peruk. Det är alltså så han löser problemet. Han är snabb att säga: Men säg inget till mina föräldrar. Vi lovar.

Jonas rum då, jo ett ganska stort rum, med en lagom stor säng för en lagom stor Fällman. Golvet, ett gammalt trägolv och väggarna är som vi sa fyllda av det gammla storbandet Arvingarna.

Vi känner att mötet med AMAURI inte blev som vi trodde och stämmningen blev något ansträngd, så vi tackade för oss och lämnade en snyftande Fällman för sig själv. Men vi tackar för att vi fick komma och lovar att inte säga till nån om problemen i Fällmans liv(Arvingarna och hårsvallet)



Nästa gång besöker vi mysfarbrorn som kroppsligt är 24 men mentalt redan passerat 40. Gissa vem!

Denna gång ska vi besöka #23 Krullis hemma hos sig, eller är det hemma hos sina föräldrar? Ni ska i alla fall få bekanta er med denna kille.

Vi går ur bilen på den parkering Krullis sagt åt oss att parkera på. Det första vi känner är en stark doft av tvättmedel. Samtidigt blåser det förbi några såpbubblor! Vad är det som händer? Vi ser oss omkring för att se om det är några småbusar i farten.

- Hallå!! Kom hit! Det är här jag bor, skriker krullis i sin nyinköpta städutrustning.
 
Vi följer krullis in genom den välpolerade dörren och får order att ta på oss fotskydd under besöket. Krullis visar oss in i lägenheten. Det som slår oss som ett slag på stadshotellet är den fräna doften av skurmedel samtidigt som golv, väggar och tak glänser ikapp med Krullis inoljade kropp.

Efter de första intrycket av Krullis lägenhet bestämmer vi oss för att ta oss en titt i köket och de andra rummen. I köket möts vi av en bag-in-box på bordet. Den ska alltid vara redo att användas säger Krullis direkt då vi tittar åt hans håll.

- Ska man vara snygg får man väl ta till alla knep, haha! säger en glad Krullis.

Sovrummet blir nästa titt för oss. Vi tar oss knappt in där på grund av alla kalsonger Krullis har lagt i fina högar. Vi tänker tyst för oss själva att vi skulle haft med oss Chrille. Då hade han kunnat få leka lite "GTA" genom att sparka ner högarna och sen skratta åt Krullis reaktion!

Krullis ber oss plötsligt tydligt men vänligt att inte röra någonting. Han frågar också om vi inte är klara snart. Vi svarar att vi är nöjda med besöket och tackar så mycket. När vi börjar gå mot bilen hör vi en stor BRUM! Det enda vi tänker på är att ryssarna kommer och att det är krig på gång. Vi slänger oss på marken och slänger en blick mot Krullis lägenhet för att se om vi kan ta skydd där inne. Men vad i helvete är det vi ser? Krullis är i fullfärd med att damsuga golvet med den STÖRSTA damsugaren vi någonsin sett.

Vi skakar av oss all sand och säger högt, - Vad är det för fel på grabben?!